Jag vill inte vara mitt hjärtfel

Majken har tröttnat på att vara speciell. Orkar hon verkligen vara med på gympan? Borde hon inte åka bil till utflykten istället för att gå? De flesta menar väl, men informationen vi får om andra är som pusselbitar. Ju mer vi får veta desto tydligare bilder målar vi upp. Hur öppen måste man vara? Är det okej att vara hemlig med det som gör en speciell? Vi är alla unika men ibland vill man bara vara precis som alla andra.