Grävarglädje och lite mörker – Johan Thuresson på Camp Vinyl!

– Man kan sitta en förmiddag … och så rullar det in en bil på campingen … Och det kan ju hända att dom har en släpvagn med skivor … och då … ja, då springer man ju efter den. Så är det ju. I detta DJ 50 Spänn vandrar vi in i mörkret. Men också in i den renaste samlarglädjen. Johan Thuresson, trafikbyråkrat till vardags och ihärdig musikgrävare till helgs, tar oss med till Otterbergets camping i Hova. I anslutning till den årliga skivmässan nere i byn, träffas varje sommar samlare och nasare bland husvagnarna för att köpa, sälja, byta och dricka starkvaror tillsammans – långt borta från normisarnas dömande blickar.  – Det börjar ju rivas innan man ens har öppnat bakskuffen, så är det ju … Här, på skivcampingen, handlar allt om att hitta den sista jävla Elvis-singeln till samlingen. Eller att rafsa åt sig ett fint ex av Anna Koka Fem Ägg till ett rimligt pris. Om man har tur, kanske man också får napp på en sjua med sällsynt svensk slyngelsynth i fint skick – utan att bli ruinerad.  – När man står där hukad över en släpvagn och får upp en sån här, då förstår man ju att man är först. Johan Thuresson – som för övrigt har en liten skivbörs i sitt källarförråd och brukar spelar svåra och coola plattor på Klubb Folke i Stockholm – guidar oss hela vägen ned i den psykologiska avgrund som är skivsamlande i terminalstadiet.  Vi pratar om dansk progg, hela vägen från plakatiga FNL-visor till fuzzigt friformsflum. En förklaring till varför Johan själv blev proggare i fel decennium luftas också.  Vi namedroppar våra favoriter i subgenren ”totalt bortglömda 70-talsmän och kvinnor som fick släppa ett enda album på ett majorbolag”. Det oundvikliga samtalsämnet “nödvändiga sektioner i skivhyllan” avhandlas, liksom alla dessa samlarprojekt – Jesuspop! Knulliga dansband! Allt som Family Four någonsin gav ut! – som skivsamlare ständigt får för sig att dra igång.  Vett och etikett vid skivbläddring diskuteras och vi myser över den ljuva känslan av att vara först på loppisen och skåda en Bo Hansson i skivbacken. Våra känslor inför Mikael Wiehe läggs upp på bordet. Vi ger Björn Afzelius lite senkommen cred för hans Dylan-tolkningar. Tom Alandhs fina dokumentär om postpunkbandet Hörförståelse nämns. Vi gör även vårt bästa för att förstå vad de finska jazzdårarna Paroni Paakkunainen och Edward Vesala egentligen ville uppnå med finska folkrockgruppen Karelias Suomi Pop-plattor. Vad är grejen med den nasala Numminen-sången och lösskäggen? Och varför gav de ut en japansk promo-singeln? Som en liten bonus berättar skivhandlaren Stefan ”Mellotronen” Dimle om en skivauktion som slutade med att SVT:s legendariske utrikeskorre Bo Holmqvist och hans Doris-platta var tvungna att fly från uppretade spekulanter. Ja. Som ni förstår är det här ett avsnitt för de äkta skallarna. Välkomna in och mys (eller rys)! PS: Det låter bitvis lite mysko om det här avsnittet. Inspelningen var full med knaster och knäppningar och allt gick tyvärr inte att tvätta bort i mixen. Håll tummarna för att nästa avsnitt inte drabbas av störningar. Johan Thuressons skivfynd Røde Mor – Johnny gennem ild og vand [EP, 1970] Låt: Lil' Johnnys mund