Kvinnorna som gav Finland kvinnlig rösträtt först i Europa

Finland var först i Europa med att införa kvinnlig rösträtt år 1906. Trots att storfurstendömet Finland var en del av Tsarryssland hade ett medborgarsamhälle kunnat utvecklas. Ett medborgarsamhälle som bara stärktes när Ryssland försökte förryska Finland i slutet på 1800-talet.Emma Saltzman (f. Ruin 1853-1934) hade växt upp i Ryssland och som ung kvinna levt ett finskt herrgårdsliv i Tavastland, för att som gift kvinna leva ett bildat borgerligt liv i Helsingfors. Hennes engagemang tillsammans med andra kvinnor banade väg för demokrati och jämlikhet i Finland. Detta är ett betalt samarbete med Svenska Litteratursällskapet i Finland.I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Katarina Saltzman, etnolog och forskare vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet. Hon är aktuell med boken En röst för frigörelse - Emma Saltzmans livshistoria, som hon skrivit tillsammans med Inga Elgqvist-Saltzman.Emma Ruin föddes år 1853 i Tsarskoje Selo utanför St Petersburg i Ryssland. Hennes far var finländsk officer i Tsarryssland och hennes mor hade tysk-baltisk härkomst från Livland. Barndomen var nomadisk, där fadern tjänstgjorde som officer och arbetade som affärsman. Emma bevittnade avskaffandet av livegenskapen och hennes uppväxt med en livegen barnsköterska kom att prägla hennes vuxna liv och tände gnistan till att kämpa för frigörelse och jämställdhet. Först som 17-åring flyttade hon till Tavasteland i Finland för att leva ett finskt herrgårdsliv.Emma levde under en period av djupgående modernisering och samhällsomvandling i Finland. Hon omgavs av tidens nymodigheter som telefon, framsteg inom medicin och moderna klädstilar, samtidigt som hon kämpade för grundläggande rättigheter.Emma levde ett privilegierat liv både som barn och vuxen, men kom att engagera sig för utbildning, jämlikhet och demokrati. Som gift läkarhustru i huvudstaden Helsingfors blev Emma en del av stadens bildade borgerskap. Samtidigt var hon, med rötter i Ryssland och Karelen, en outsider i denna krets - en gränsöverskridare mellan finskt, ryskt, baltiskt och svenskt. Trots att svenska inte var hennes modersmål, värnade hon om den svenskspråkiga minoritetens rättigheter och representationen av dessa frågor.Under de så kallade ofärdsåren i slutet på 1800-talet, då spänningarna mellan Finland och Ryssland tilltog, engagerade sig Emma i den passiva, antiryska motståndsrörelsen. Hon engagerade sig också i kampen för flickors och kvinnors rätt till utbildning, lika rösträtt för alla och ett Finland fritt från ryskt förtryck och blev en inflytelserik röst i den växande kvinnorörelsen.När Finland 1906 blev först i Europa med att införa allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor nämndes Saltzman tidigt som en potentiell kvinnlig kandidat inför lantdagsvalet 1907. Trots att hon avböjde, fortsatte hon att verka inom Svenska folkpartiets centralstyrelse och andra politiska organ.Ett annat viktigt forum för Emmas engagemang var Marthaförbundet, där frågor om utbildning och folkbildning stod högt på agendan. Hon lyfte ofta sådana ämnen i de föreningar hon var involverad i, med ett brinnande intresse för att öka kunskapsnivån i samhället.Bild: Handarbete var viktigt för kvinnorna bland de bildade borgarna i Helsingfors vid förra sekelskiftet. Från vänster: Emma Saltzman, Mathilda Krohn och Olga Federley. Finna.fi. CC BY 4.0Musik: Fall in Line (Suffrage March) av Victor Military Band; 1914, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.