Det är svårt att sätta ord på känslor - "Johans" historia

AVSNITT 18 Som barn var "Johan" glad och tyst. Han hittade alltid sätt att anpassa sig efter sin pappas humörsvängningar. En liten förändring i ansiktet, en min, kunde få hela världen att stå stilla för honom. Efter skilsmässan eskalerade mammans ännu inte diagnostiserade bipolaritet. Hon levde ut allt hon hade förträngt under relationen med "Johans" pappa och pappan i sin tur, gav honom ständigt dåligt samvete. "Johan" kände sig mer och mer åsidosatt och hittade olika sätt att stänga av. Innerst inne drömde han om att få leva i en trygg bubbla, en egen kärleksrelation. Han inledde relationer där han gick från blixtförälskad till att bli ett stöd, en räddare. Som 24-åring träffade "Johan" "the love of his life". På ytan hade hon allt, ett sådant självklart sätt att vara, allt "Johan" önskade att han själv var. Det blev ännu en passionerad relation där de snabbt blev "vi två mot världen". Trots små tecken, redan tidigt i relationen; tydliga revben, förnekelse och ett extremt kontrollerande av maten, fortsatte han relationen. Under tiden föll han mer och mer tillbaka till sitt anpassande och räddande. Bubblan mellan de båda byttes sakta men säkert ut mot bubblan hon skapade med sin anorexia. Vid ett tillfälle hörde "Johan" ordet medberoende och insåg att han nått någon form av botten. På vinst och förlust tog han sig till ett möte, ett möte som kom att förändra hans liv. Varför har han så svårt att sätta ord på sina känslor, varför minns han så lite? "Johan" är inte ensam. I gruppen han kom till satte andra ord på hans upplevelser och insikterna började trilla in. www.medberoendepodden.se Musik: Oh, The Ashes! Tack till: Ola, underton.com