P2 Fågeldikter: Denna fågel, sjungande i gryningens kyla

Ur Lika, 1991 Bengt Emil Johnson (1936-2010)

Denna fågel, sjungande i gryningens kyla, känner jag till namnet: järnsparv. Jag vet också att toppsången äger rum långt från fågelns vardagsliv: lågt bland ris och buskar smyger den; dit dimper den ur kronan som en skiffersten. Med egna ögon har jag även sett att äggen i det grässpunna nästet är klart blåa. Och vid detta syn- minne häftar erinringen av en hel sommar, en av livets hetaste. På ett foto stödde jag mig mot en numera bortforslad skorstensruin. Här kunde en av berättelserna ta början, fast den ville inte.