Avsnitt 22: Den poetiska Eddan – Andra kvädet om Sigurd Fafnesbane eller Reginsmål

Musik och berättare: Thomas von Wachenfeldt

Detta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in.

Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.

Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858

Noter till Andra kvädet om Sigurd Fåfnesbane eller Räginsmål

Detta kväde handlar om Sigurds hämd på Hundings söner. Denna hämd, vedergällningen för hans faders och morfaders död, ålåg Sigurd såsom den främsta pligten i lifvet.

Såsom en episod ingår i början Rägins, Sigurds fosterfaders, och dennes ätts dystra saga. Denna saga innebär också en skildring af, huru det olycksbringande guldet allra först kom ur dvärgarnes våld. Denna episod, hvilken sedermera får en så stor betydelse äfven för hela Völsungaätten samt i synnerhet för Sigurd själf, upptager de första tolf visorna af dikten. Därefter vill Rägin, att Sigurd skall dräpa Fåfne, Rägins broder, som i en drakes hamn rufvar på alt guldet. Sigurd vägrar emellertid, emedan det först åligger honom att hämnas sin fader och morfader. Till denna hämdfärd får han af Hjälprek skepp och folk. Under färden uppstår en svår storm, just medan han kryssar framför en bärgudde. En man i kappa och hätta står då på bärgudden och ropar till honom samt beder honom att få komma om bord. Mannen är Odin, och genast, så snart han stigit upp på skeppet, stillas stormen, alldeles samma poetiskt sköna drag, som äfven möter på andra håll, särskildt i skildringen af Jesu lärjungars färd öfver det stormande hafvet.