Studio 64 Dödar Tiden

Vilket hemskt uttryck! Som om tiden vore ens fiende som ska “fördrivas”, “slås ihjäl”, “dödas”.Men så är det väl inte, snarare är den väl “ordningsman”. För hur skulle samhället fungera utan “tiden”? I alla fall “klocktiden”. Därför började man ringa till Gudstjänst för riktigt länge sen. För att menigheten skulle få sig ett sanningens ord från Herran. Det viktigaste som fanns då. Sen kom industrialismen, där man ju inte kunde dratta in (och ut) hur som helst i fabriker och gruvor. För att inte tala om alla transportmedel, tåg, färjor och bussar. När går nästa? Vem vet!Men vad ÄR tid? FINNS ens tid? Det är såna knepiga frågeställningar som Studio 64 tar upp på “ljugarbänken”. Vi talar ljusets hastighet. Tvillingparadoxen. Einstein! Nåja…lugn i stormen. Snarare ägnar vi oss mer åt vad vi GÖR med tiden. Om vi är vi upptagna? Eller sysslolösa? Och om vi har roligt? Och då är svaret “absolut”, ibland. DÅ går tiden fort! Hoppla. Medan den går så långsamt när man har tråkigt. Och vi vill ju leva så länge som möjligt, väl? Så, då får man väl inte ha för kul, för då rusar ju tiden fram, som ett expresståg…...mot……ja, ni vet. Så…...lite trist måste man ändå ha mellan varven.Men, hur har vi det (i Studio 64)? Vill vi bromsa tiden? Har vi fastnat i tiden? Som när vi sjunger 50-talshits om tonårsförälskelser, som vi gör när vi byter skepnad till Perry and the Pacemakers. Måste vi byta repertoar? Vad tycker du? Som lyssnar.Skriv en kommentar när du avnjuter avslutningslåten, som Beatles skrev när dom bara var lite 20+ : When I’m 64! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.